en vecka på resande fot är över. igår vid tre-tiden landade vi hemma efter 19 timmar på högsta växeln. en vecka i new york flyger förbi och även fast jag tycker det är sååå skönt att vara hemma så kan jag inte sluta att sakna atmosfären en gnutta. (läs: VÄRMEN) trots tredje gången gillt sist så nöjde vi oss inte där, och inte blev vi besvikna fjärde gången heller. faktum är att vi kände oss som en i mängden (läs: fyra i en folkmassa stor som sveriges folkmängd) och njöt som fisken i vattnet. att inte känna sig vilsen får en att uppskatta saker på en annan nivå och njuta till fullo av var upplevelse. vi har verkligen haft fullt upp och vi har tagit tillvara på varje sekund. nu är det tillbaka till rutinerna men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var det minsta skönt. för yttepyttelite skönt är det om man bortser från alla måsten och istället ser till allt det roliga rutiner bär med sig. LETS GO!
27 februari 2017
10 februari 2017
train, eat, sleep, repeat
två träningspass senare sitter jag nu i soffan och äter praliner. ett triceps- och axelpass vid lunch, 2h handbollpass innehållande konstant löpning vid middag och jag checkar ut. imorgon väntar gymmet för att pumpa rumpa, emporia med H för att leta handbollsskor (läs: skidglasögon till honom) och slutligen en myskväll som heter duga. helgen är det jag ständigt ser fram emot, helgen är det som gör att jag tar mig igenom vardagarna. nu ska jag smaska i mig en pralin av vitchoklad, det förtjänar jag.
08 februari 2017
vitt, massor av vitt
och där var snön plötsligt tillbaka. inställd träning, vinglig cykling och förstörd mascara. det har snöat konstant det senaste dygnet och jag vet inte var allt kommer ifrån? ludde är mindre glad i det vita fluffet, allt fastnar ju i pälsen, och jag förstår honom. mina ögonfransar klibbar igen vilket gör att jag vinglar mer på cykeln än vad jag redan gör på grund av "snöstormen". försöker se det från den ljusa sidan, det blir ju ljust ute och småbarnen lyser upp som små ljus. en ljus livsåskådning kräver många ljusglimtar.