det slog mig ikväll hur mycket tid jag faktiskt spenderat sittandes på ett tåg den senaste tiden. 1 timme och 45 min sen är jag hemma eller "hemma". det var med blandade känslor jag idag satte mig på tåget - för idag var det mer frestande att stanna hemma i kävlinge med familjen än att sitta på ett tåg till växjö. just nu har jag musik i lurarna, ont i magen och en längtan i hjärtat efter att det snart, snart är helg igen. jag trivs i växjö, "hemma", men mitt hem är alltid där mamma, pappa och kellie finns. nu ska jag fortsätta lyssna på musik, sitta i min ensamhet i 40 minuter till sen ska jag ringa familjen för att berätta att jag är framme men att jag saknar dom extra mycket just idag.