jag trodde denna dagen skulle bli en bra dag men det visade sig bli raka motsatsen. lämnade CAD-lekionen, när det var 30 minuter kvar, med gråten i halsen. ingenting ville som jag ville. ingenting gick som det skulle. det är tillfällen som då som jag är otroligt tacksam för att jag kan gråta ut mot hugos axel. han peppade mig så jag orkade med sista lektionen. så jag orkade med dagen. imorgon blir det ett besök hos rektorn och ett samtal från pappa ska ringas till hennes telefon. nu ska det förhoppningsvis få ett slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar