när skånetrafiken ställer in 56-tåget och stänger dörrarna på 39-tåget (som jag förövrigt sprang till) framför ögonen på mig. då är man inte omtyckt från celles sida. jag har nog aldrit svurit så mycket som jag gjorde när en timmes väntan i kylan väntade. när jag lyckats ta ut en del av ilskan på både mamma & H fick det vara nog. jag utnyttjade ilskan och fick till ett riktigt rövpass på gymmet. det gäller att se det positiva i det negativa (även om det var svårt när tåghelvetet körde ifrån mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar