coopers

morgonen startades med niu, precis som vilken annan onsdag som helst. morgonen startades med att springa coopers, inte som vilken annan onsdag som helst. det blåste halv storm och jag var ensam på löparbanan. motvinden höll på att blåsa av mig mina kläder (kändes det som) men jag fortsatte springa. när jag kämpat mig igenom 3 kilometer slängde jag mig på marken och lyssnade klart på min lista som jag förberett speciellt för löprundan. det kändes så skönt att äntligen ha det överstökat och nu njuter jag av tanken att jag slipper springa det igen nästa vecka när resten av mina niu-kompisar springer.